På tåget
På väg till jobbet och läser Emmas blogg, och känner hur hjärtat vrider sig när jag tänker på vad hon går igenom. Hon är mitt uppe i något jag var med om för 8 månader sen. Det suger så hårt!
Hur är man en bra vän, till någon som förlorat det finaste som finns. Sitt eller sina barn. Den maktlösheten man känner som vän, orättvisan tar sönder en.
Jag vet att Emma är helt outstanding! Jag vet att hon klarar det, det är svårt att vara den som finns där, samtidigt som man själv sörjer. Men någonstans i det usla växer man som vänner och som person.
Emma kämpa på! Jag finns här <3