Hallå!
Jag tror det blivit ett misstag! Jag fick höra något jag inte riktigt kunde tro var riktigt, men tydligen är det så?
Jag vet inte om det kanske är så att personkemin inte stämmer? Eller kanske har ni väldigt lite att göra?
Jag kan inte riktigt förstå var i detta beslutet ni finner sanning och resonemang, för enligt mig, är detta resonemang helt fel. Jag tror att ditt arbete inte är så viktigt för dig.
Varför detta uttalande?
Jo, för jag känner henne, och hon är inte den ni påstår att hon är... En dålig mamma. Tvärtom är hon en väldigt bra mamma, en mamma som vakar över sin dotters alla steg, som skyddar henne från odjur, även om det skulle kosta henne livet... Juste! Det finns ju på papper! Har ni inte läst?
En mamma som lämnar allt hon byggt upp för att bygga upp en trygg tillvaro för sin dotter. Men vad var det som hände egentligen? Jo, hon blev grovt misshandlad, nästan slagen till döds.... Och hennes dotter fick inte en skråma... För att hon skyddade henne.
Men ni tycker att någons sjuka handling inte straffat henne tillräckligt. Så ni tar det finaste hon har, hennes dotter.
Jag tycker ni borde skämmas, och det kommer ni att göra. Och jag hoppas sedan att ni inte går tillbaka till ert arbete, utan jobbar med något annat... Som slaktare kanske. Det skulle passa er. Iskalla som ni är.