Upp som en sol och ner som en pannkaka
Vad har hänt sen jag skrev sist? Inte mycket mer än jobb, jobb och jobb. Men jag har kommit till en punkt i livet där det är jag, och mina barn som räknas först. Det har faktiskt inte alltid varit så... Barnen, jo.. Alltid först.
I Helsingborg!
Julbord på Ikea i Malmö
Pepp!!! ☺️
Idag däremot, har jag varit så sjukt tankspridd, försökte hålla humöret på jobbet och fokus på det... Men det gick inte... Jag var nere, tankarna på annat håll och inte alls närvarande... Blev så där att jag till slut bara kände mig överflödig, och i vägen... Inte alls pga mina kollegor, men pga mitt mentala tillstånd. Det blir jobbigt med sena jobbkvällar och tidiga morgnar, och försöka vara 100% närvarande för barnen... Det märks att jag misslyckas, dom blir direkt osäkra och rutinen rubbas... Men jag är väl min största kritiker, och nånstans känns det ändå okej, jag gör det här för oss och det är värt det i slutändan. Dom är rätt lyckliga och begåvade ändå ☺️
Varför är tankarna någon annanstans? Därför att jag för tillfället är så jäkla osäker och famlar med händerna i luften... Jag är en jävel på att ge råd till andra, men mig själv plågar jag in i det sista... Jag höll kvar i det sista hoppet, även om jag egentligen gav upp för längesen. Det här med kärlek ni vet... Hade en konversation igår som fick det att rinna över och jag tog ett snabbt beslut... Jag kan inte be om uppmärksamhet och när jag aldrig får nåt tillbaka så är det ingen ide... Men det är skönt att jag tog beslutet nu, tidigt... Än senare... Även om jag fattat tycke, så är jag inte den som får känslor på en gång. Men jag har underbara, verkligen underbara vänner i mitt liv... Och jag är väl lite extra känslosam bara :)
Jag har hunnit med roligheter också, faktiskt! Var i Skåne med och träffat underbara människor! Nu har jag skrivit mig trött... Ni får lite bilder istället 😘
Pepp!!! ☺️