maelni.blogg.se

Det där sveket kommer ikapp mig ännu mer.. Hur fan kan man behandla en människa på det sättet han gjorde? Han bara tog o tog o tog och sen är det han som är arg?! Jag har kört hit och dit för att lämna tillbaka saker, varit trevlig... GETT bort pengar han var skyldig för att jag inte orkade bråka... Eller bry mig. För det är just det, jag bryr mig inte! Men jag förstår inte! Och det stör mig! 

Skitsamma! 

Eftersom B gått bort är jag nu ledig fram till 18/4 för då börjar jag mitt nya jobb, ska bli så himla kul! Och just nu ligger mycket fokus på träningen och det går bra, på riktigt! Jag både ser och känner skillnad! Kommer bli så jäkla fit 💪🏻

Det är rätt skönt att fokusera på sig själv, blev bjuden på dejt i tisdags som jag tackade ja till... Men backade i sista stund... Skitfin kille! Men jag orkar faktiskt inte... Inte just nu. Jag är liksom inte intresserad... Och samtidigt som det stör mig att jag är så anti så är det ändå rätt stärkande... För det är just det, jag behöver ingen... Jag har inget behov av någon.. Det är viljan som inte finns nu, och det är det som är så viktigt.. Att vilja vara med någon med hela hjärtat... Det kommer 😉 

Och Nää... Jag har inte gått och blivit nucka, har faktist ögonen på någon... Men jag stressar inte ;) men små söta sms några gånger om dagen är ju inte helt fel... Äsch... Vi får se helt enkelt 😋 nu rabblar jag och säger emot mig själv... Men på riktigt... Det är mig själv, barnen och träningen som räknas just nu! 

På lördag är det tjejmiddag och spraytan hos Sandras syrra! Ska bli sjukt kul! ☺️ 

Shit så trött jag är, nu sova! Imorgon blir det cardio och pt pass. Sen en promenad med bästa utter, tredje kvällen på raken! Bra sällskap det där, går fort och en jävla massa snack om allt! Som det ska va! ☺️ hej svejs! 

Idag däremot, har jag varit så sjukt tankspridd, försökte hålla humöret på jobbet och fokus på det... Men det gick inte... Jag var nere, tankarna på annat håll och inte alls närvarande... Blev så där att jag till slut bara kände mig överflödig, och i vägen... Inte alls pga mina kollegor, men pga mitt mentala tillstånd. Det blir jobbigt med sena jobbkvällar och tidiga morgnar, och försöka vara 100% närvarande för barnen... Det märks att jag misslyckas, dom blir direkt osäkra och rutinen rubbas... Men jag är väl min största kritiker, och nånstans känns det ändå okej, jag gör det här för oss och det är värt det i slutändan. Dom är rätt lyckliga och begåvade ändå ☺️

Varför är tankarna någon annanstans? Därför att jag för tillfället är så jäkla osäker och famlar med händerna i luften... Jag är en jävel på att ge råd till andra, men mig själv plågar jag in i det sista... Jag höll kvar i det sista hoppet, även om jag egentligen gav upp för längesen. Det här med kärlek ni vet... Hade en konversation igår som fick det att rinna över och jag tog ett snabbt beslut... Jag kan inte be om uppmärksamhet och när jag aldrig får nåt tillbaka så är det ingen ide... Men det är skönt att jag tog beslutet nu, tidigt... Än senare... Även om jag fattat tycke, så är jag inte den som får känslor på en gång. Men jag har underbara, verkligen underbara vänner i mitt liv... Och jag är väl lite extra känslosam bara :) 

Jag har hunnit med roligheter också, faktiskt! Var i Skåne med och träffat underbara människor! Nu har jag skrivit mig trött... Ni får lite bilder istället 😘